Först är gott att presten förmanar them som skola giftas tillhopa, hemma eller för kyrkiodörena, widh thetta effterföliande eller någhot sådant sett.
Käre wener, i skolen här besinna at Gud sielff haffuer stichtat Echteskapet och satt mannen til quinnonnes hofuudh, at han skal wara hennes forman, regera henne i Gudz fruchtan til thet besta. Ther til elska henne såsom Christus elskade församlingen och gaff sigh i döden för henne. Och skall mannen thet besinna och weta, at en tå han är satt quinnone til forman, är honom likwel icke medhgiffuit trachtera henne illa efter sitt eghit onda sinne, som (tyweer) man ofta seer, utan at han henne elska och ära skal och offta undraga med hennes skröpligheet, och giffua (som S.Pe. säger) thet quinliga kärillet (såsom thet ther swaghast är) sina äro. Och såsom mannen är begåffuat med större förnufft och starkare natuur än quinnan, så skal han ock bruka sådana Gudz gåffuo henne til bestånd, och icke til förtryckelse, han skal skicka sigh emoot henne såsom emoot then ther lijka arffuedeel skal haffua med honom i Gudz Rike. Ty Christus haffuer så dyrt köpt quinnona som mannen, och är hon så wel Christi ledhamoot som han. Såsom manen är quinnones hoffuudh, så är ock Christus manszens hoffuudh. Therföre skal han leffua med henne i Gudz fruchtan. Telikes skal ock quinnan wara mannenom lydigh, elska honom och hålla honom för sitt hoffuudh och forman, tenckiandes på at hon är skapat mannenom til hielp. Icke skal hon biudha til at råda offuer honom, ty quinnan är skapat för manszens skul och icke manen för quinnone skul. Hon skal tagha exempel och effterdöme aff helga quinnor som woro i thet gamla testamentet såsom Sara, som sin man Abraham kallade herra. Hon skal iuu så skicka sigh at hon må teckias sin man hwilkom hon giffuin är til hielp. Quinnan är manszens ära, säger Paulus, ty skal hon ock skicka sig ther effter och altijdh komma ihogh at hon är satt under manszens lydno. Summa Man och quinna skola elska hwart annat och ytermer än fadher och modher. Ty scrifften sägher at man skal offuergiffua fader och moder och bliffua när sinne hustru. Skola the ock thet wel besinna at the giffua sigh i then stadhga ther Gud man och quinno så haffuer samman föghat, at ingen menniskia them åtskilia kan. Icke skal mannen eller twiffla at såsom Gud gaff Adam Eua til hustru, så giffuer han ock hwariom och enom sina hustru, och hwario quinno sin man. Therföre ligger them macht uppå at the på bådha sidhor bidhia Gudh om en sådana maka som the kunna leffua i semio och kerleek och i Gudz fruchtan medh, så at theras echtenskap må begynnas i Gudhi och effter Gudz sinne, och icke effter någhor lösachtigheet eller menniskios sinne. Så skeer them lycka och saligheet med sijn gifftermål.
Sedhan när ock tree resor effter gamal sedh aff predikestolen förkunnat är at sådana personer achta byggia Echteskap tilhopa, och the komma för kyrkiodörena skal presten besöria begges theres wilia så sägandes först til manen.
Jagh spör tigh N. til första, andra och tridie reso, om tu wilt haffua thenna person til tijn hustru, och elska henne i nödh och lust.
Sedhan spör presten henne sammaledes om hon wil haffua honom til sin echta man.
När thet är giordt luta the hoffuudhen tilhopa och presten sägher:
O alzmectige Fader evige Gud, som man och quinno ther til skapat haffuer, at the skola wara itt kött och blod, wera til effter tijn welsignelse och föröka sig och upfylla iordena, giff thessa tina tienare nådhena, at the så må effter tin helga wilia och skickelse samman komma at thet må wara tigh til prijs och äro, och them til nytto och gagn och ewigha saligheet. Genom tin elskeliga Son Jesum Christum, wår Herra. Amen.
Sedhan tager presten ringen och sägher:
Låter oss bidhia. Gudh Fader alzmechtige, som aff tijn obegripeligha godheet haffuer allting skapat, at the skola tiena menniskonne til godho, wij bidhie tig at tu wilt werdas til at senda thessa tinne tienarinno som thena ring til sins Echtenskaps wårtekn bära skal, tijn helga welsignelse, at hon må ostraffeliga leffua i then helga stadhga, som tu henne tilkallat haffuer. Genom tin Son Jesum Christum, wår Herra. Amen.
Ther effter tager brudgummen ringen och säger til brudena:
Iagh N. tager tigh N. nu til mina echta hustru, til at elska tigh i nödh och lust, och til itt wårtekn giffuer iag tigh thenna ring.
Brudhen swarar:
Iagh N. tagher tigh N. nu til min echta man, til at elska tigh i nödh och lust, och til itt wårtekn tagher iag aff tigh thenna ring.
Sedhan setter brudgummen ringen på hehes hand, först på thez fresta fingret, på thet lengsta, och sedhan på thet ther nest, och ther bliffuer ringen. Och widh han så setter ringen sägher han:
I nampn Faders, och Sons, och thens helga Andas.
Så sägher presten:
Idher alla godha Christna menniskior som här til städhes äre, tager iag til witne huadh skeedt är, förmanandes idher at i wele thet ihogkomma.
Sägher presten ytterlighare:
Låter oss göra thet heliga Euangelium som S Matth, bescriffuar. I then tijden komo the Phariseer til Jesum oc sade til honom, Är thet rett at man skil sigh widh sina hustru för allahanda saker skul? Då swarade han och sade til them, Haffuen i icke läst at then som giorde menniskiona aff begynnelsen, man och quinno giorde han them, och sade: För then skul skal man öffuergiffua fader och moder och bliffua när sinne hustru, och the tw warda itt kött. Så äre the nu icke tw uthan itt köt. Thet nu Gud haffuer samman föghat skal menniskian icke åthskilia. Gudhi wari loff.
Och så säger presten til them:
Tencker på thessa Gudz ord, och minnens them grant, och setter ther fulla troo til.
Ther effter sägher presten:
Herren ware medh idher. Så ock med tinom anda. Låter oss bidhia.
Allzmechtighe ewighe Gudh, som sade om mannen, när tu honom först skapat hade, at honom icke war gott att wara allena, Ty skapte tu ock honom quinnona til hielp, och fögadhe them så samman at the tw skulle wara itt köt. Wij bidhe tigh käre himmelske Fader, at tu medh tin helga Anda upfyller thessa tina tienare, som tu i Echtenskaps stadga sammanföghat haffuer, at the mågha honom retzligha och ostraffeligha hålla, och giff tijn welsignelse offuer them at theras Echtenskap må beprydhas med then frucht som tu haffuer thet skickat til, som tu giorde med Abraham, Isaac och Jacob. Och bewara them o barmhertighe Fader ifrå djeffuulsens äggelse, såsom tu genom tin ängel bewaradhe tin tienare Tobiam, at the icke warda bedragne, med oreenligh lusta och okyskheet, Utan mågha i een sanskullig troo och eendregtig kärleek leffua tilsamman til en godh ålder, tigh til prijs och äro. Genom tin eenfödda Son Jesum Christum wår Herra, hwilken leffuer och regnerar med tigh och them helga Anda, til ewigh tijdh, Amen.
När the komma för altaret säger presten:
O Abrahams Gudh, Isaacs Gudh och Jacobs Gud, ingiwt tin helga Anda i thessa tina tienares hierta och upfyl them med all andeligh welsignelse at the så må leffua i sitt Echtenskap som the nu haffua giffuit sigh til, at the icke med någhra oreenligheet förtörna tigh, som Echtenskapet stichtat haffuer, Uthan heller såsom Echtenskapet är allom ärlighit och gott, at the ock så må ther uthi ärligha och wel leffua, tigh til äro och prijs och sigh sielffuom til ewig saligheet. Genom Jesum Christum wår Herra, Amen.
Sedhan begynnas Messan. När the stå under pellet sägher presten:
Låter oss bidia. O Herre Gudh, see barmherteligha til wåra böner och war Echtenskapena biståndigh, och effter tu haffuer thet stickat til menniskionnes förökelse, så bewara nu thet som tu sielff sammanföghat haffuer, Genom wår Herra Jesum Christum, hwilken leffuer och regnerar med tigh och them helga Anda, til ewigh tijdh, Amen.
Ther effter siunger presten prefationem så lydandes.
Herren ware medh idher, Så ock medh tinom anda. Uplyffter idhor hierta til Gudh, Wij uplyffte wår hierta. Låt oss tacka Gudi wåro Herra. Thet är rett och tillbörlighit.
Sannerligha är thet tilbörlighit, rett och saligt, at wij al tijdh och alstädhes tacke tigh helge Herre alzmechtighe fadher ewighe Gudh, som i tinne krafft all ting aff intet skapat haffuer, tu som ock när all tingh skapat woro, skapte menniskiona som ther öffuer skulle wara en Herre, Och sadhe at mannenom icke war gott wara allena, ty giorde tu honom quinnona til hielp aff itt reffbeen, som tu toogh aff hans sidho. Och gaff ther medh tilkenna, at såsom quinnan hadhe sitt ursprung aff mannenom, så skulle the ock altijdh bliffua til samman. O Gudh som wille med Echtenskapet beteekna then stora hemligheet, at såsom man och quinna warda itt köt, så är ock Christus itt med sinne helga Församling. O Gud som man och quinno haffuer fögat till samman, och haffuer giffuit them een sådana welsignelse, at huarken Adams synd eller Noe flodh kunde henne förtagha. Så see nu mildeligha til thessa tina tienarinno, som giffs i manzens wold, och begärar wara aff tigh beskermat. Giff nådhena o Gudh, at hon må uppfyllas med kärleek och frid, och wara troghen och kysk, och giffua sigh i Echtenskap effter Christi sinne, och at hon må i sitt leffuerne effterfölia helga quinnor. At hon må wara kärkommen som Rachel sinom manne, förståndig som Rebecka, leffua lenge och wara troghen som Sara. Låt dieffuulen intet haffua med hene bestella, uthan at hon må bliffua fast ståndandes i tijn helga bohord. Giff nådh at hon må wara til fridz medh sinom eghnom man, och undfly all olofligh beblandelse, och at hon må skula sina skröpligheter ned tucht och sinne. Låt henne wara fruchtsamma i barn och bloma, och at hon må komma til en begärlig ålder. At hon må see sijn barnabarn till tridie och fierde slecte, och sedan effter thetta liffuet komma til een ewigh glädhi.
Thetta lääs presten:
Genom wår Herra Jesum Christum tin Son, som leffuer och regnerar medh tigh och them helga Anda, til ewigh tijdh, Amen.
Sedhan wender presten sigh åter til altaret och fulfölier Messona.
När brudhen gåår til senga siunger man thenna psalm:
Veni Creator etc.
Kom helge Ande Herre god, besöök wår hierta giff oss noodh, Låt oss få tina helga nådh, och war medh oss i rådh och dådh. För een san tröst tu är, säll är then man som tu äst när, The hårda hierta gör tu week, och giffuer them en rett kärleek. Titt liws tend i wårt mörka sin, giff kärleeks dygd i hiertat in, Hwadh oss fela och brista må, låt oss aff tina nådher få. I tijn gåffuo äst tu margfall, Gudz högra handz finger uthwald, Tu lärer Christi Läriungar prijsa Gudh med margha tungor. Wår fiende drijf oss ifrå, at wij så friden niuuta må. Ledsagha oss i alla stund, at wij må undfly dieffuuls fund. Gudh Fadher tu oss kenna lär, och Sonen som frelsaren är. Låt oss ock lära thet ther näst, at tu aff them uthgången äst. Gudh Fader och hans eenda Son, warde prijs i himmelens tron, Them helgha Anda skee ock så, han låte oss sina nådher få.
Wesignelse i brudhahuuset:
O Allzmechtighe ewighe Gud, giff tijn welsignelse Ý offuer thetta brudahuus, at alle the som här uthi boendes äro, måga bliffua i fridh och fölia tin wilia effter och leffua i tinom kärleek til en godh ålder. Genom Jesum Christum wår Herra, Amen.
Och thetta säger han offuer them:
Gudh alzmechtigh welsigne Ý idhor lekamen och idhra siälar, och låte sijn welsignelse komma offuer ider såsom han welsignade Abraham, Isaac och Jacob. Gudz hand beskerme idher, han sende sin helgha ängel, som ider bewarar alla idhra lijffzdagar, Gud Fader och Son och then helge Ande, låte sijn welsignelse Ý komma offuer idher, Amen.
"Dear friends, you should here know that God himself has created Matrimony and put the man to be the head of the women, to be her master, rule her in fear of God for the best. And to love her as Christ loved the congregation and gave himself in death for her. And the man shall understand and know that although he is made master of the women, it is not given to him to mistreat her after his own evil mind, as one often sadly sees, but that he shall love her and honour her, and often bear with her fragility, and give, (as St Pe. Says) the female vessel (as it is the weakest) his honour. And as the man is given greater sense and stronger nature than the woman, he shall also use these God’s gifts for her welbeing, and not for her oppression, he shall behave towards her as towards those who shall have equal standing with him in God’s kingdom. For Christ has bought the women as dearly as the man, and she is as well Christ’s servant as he. As the man is the master of the women, so is Christ master of the men.Therefore shall he live with her in fear of God."
"Equally shall the woman be obedient to the man, love him and hold him as her master and lord, remembering that she was created as help for the man. She should not strive to master him, for the woman is created for the sake of the man and not the man for the sake of women. She shall take exampel and guidance from holy women of the old testament such as Sarah, who called her husband Abraham lord. She shall behave so that she may honour her husband to whom she is given as help. The woman is the honour of the man, says Paul, thus she should behave thus and always remember that she is bound to obey the man. Summarily man and woman should love one another, and more than father and mother. For the Book says that one shall abandon father and mother and be close to ones wife. They should also remember that they give themselves to the state where God has joined man and woman, so that no man shall sunder them. Nor shall the man doubt that like God gave Adam Eve for wife, so he also gives to each man his wife, and each woman her husband. Therefore they are charged to both pray to God for such a spouse that they can live together in proximity and love and fear of God , so that their marriage may begin in God and after the will of God, and not for promiscuity or will of men. Then they will have joy and happiness in their marriage."